Direktlänk till inlägg 14 mars 2010

Dagens texter



FJÄRDE SÖNDAGEN I FASTAN
 


Första läsningen  


(Jos 5:9a, 10–12)


Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Israeliterna hade sitt läger i Gilgal och firade påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.


Responsoriepsalm     


(Ps 34:2–7 (R. 9a))


R. Se och smaka Herrens godhet.


Jag vill alltid prisa Herren,
    ständigt sjunga hans lov.
Stolt ger jag Herren äran,
    de betryckta hör det och gläds. R.


Lova Herren med mig,
    låt oss tillsammans ära hans namn!
Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,
    han befriade mig från all fruktan. R.


Se mot honom och stråla av glädje,
    sänk inte blicken i skam.
Jag eländige ropade, Herren hörde,
    han räddade mig ur all min nöd. R.



Andra läsningen    


(2 Kor 5:17–21)


Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.


Lovsång    


(Jfr Luk 15:18)


V. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom:
Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.


Evangelium    


(Luk 15:1–3, 11–32)


Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.
    Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ »


Källa: Stockholms Katolska Stift


 
 
Linnéa

Linnéa

14 mars 2010 19:47

Hejsan! Jag håller på med ett skolarbete om kristendommen och har fastnat regält på två punkter, tänkta om du skulle vilja hjälpa mig genom att svara på några frågor? :)

Uppgiften vi har fått i skolan är att framställa kristendomen som den bästa religionen, men vi måste ändå samtidigt besvara frågorna;
"Vad anses som onda handlingar inom kristendomen? Varför, var är bra med att detta finns?"
Alltså, vad får man inte göra?

och frågan;

"Finns det något negativt med religionen?"
Alltså är allt som står i bibeln för människans egen bästa skull?
I gamla testamentet står det ju att man ska döda sin fru och sina barn för att visa sin tro, och då kommer man belönas med en ny familj.. Vad anser du om detta? Är det feltolkat eftersom att hebreiska som de översatt bibeln från kan tolkas väldigt olika och man har tolkat meningarna fel? Eller är kvinnor mindre värda? Finns det något positivt med detta "negativa" i så fall?


Jätte tacksam för svar! :) Svara gärna i min blogg!

http://rubin.bloggagratis.se

 
Sandra (Maria-Magdalena Bäckman)

Sandra (Maria-Magdalena Bäckman)

15 mars 2010 02:59

Oj! Det där var inga lätta frågor precis. Man kan göra det lätt för sig och säga att allt som går emot kärleken till Gud och till sin nästa är ”onda handlingar”. Men det blir inte helt riktigt ändå...

Det både Kristna och Judar har gemensamt i sin grundtro är Tio Guds Bud:

1) Du skall inga andra Gudar hava jämte mig. (dvs. upphöj inte dig själv, andra eller materiella ting till något som du blir slav under.)
2) Du skall inte missbruka Herren din Guds namn.
3) Kom ihåg att iaktaga helgdagarna.
4) Hedra din Far och din Mor. (inte bara de biologiska föräldrarna, utan även de andliga och fosterföräldrar med mera.)
5) Du skall icke dräpa. (Det här behöver ingen förklaring...)
6) Du skall icke begå äktenskapsbrott. (Inte medvetet vara med någon annans make/maka)
7) Du skall icke stjäla. (Detta behöver inte heller någon förklaring...)
8) Du skall icke bära falskt vittnesbörd. (Ljuga för egen vinning tex)
9) Du skall inte ha begär till din nästas hustru.
10) Du skall inte ha begär till din nästas egendom.

och om man följer dessa bud så bryter man inte kärleken. Nu inser ju jag också att ingen är perfekt, men att bryta dessa bud med vett och vilja och i iskallt beräknande göra dessa saker som budorden säger att man inte skall, ja, då kan man nog säga att man har begått ”onda handlingar”.

Någonting som kanske är särskilt tydligt just inom Kristendomen (och kanske i synnerhet inom Katolska och Ortodoxa Kyrkorna inför bikten) är Saligprisningarna/Bergspredikan som Jesus gav. Inom Katolska Kyrkan kan man använda dessa som en sorts biktspegel för att rannsaka sig själv och sina handlingar. Matteusevangeliet kapitel 5-7. Här är ett utdrag som man kan ha som en sorts moralisk spegel när man funderar över sina handlingar mot sin nästa och sig själv...

BERGSPREDIKAN (kap. 5–7)
51När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2Han började undervisa dem och sade:
3"Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
6Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
7Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
8Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
9Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
10Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.

Finns det något negativt med Religionen? Hmmm... Näe, inte med religionen som sådan. MEN när den används i syfte att rättfärdiga onda handlingar (som tex självmordsbombare och dyligt), så har det gått överstyr. Men religionerna rent generellt är inte ute efter onda handlingar, utan är till för att leda människan till den gudomliga kärleken. Kärleken till Gud och till sin nästa. För om man har DEN så handlar man inte egoistiskt, begärligt och hänsynslöst mot sina medmänniskor. Men det är klart att om någon tvingas in i en tro som personen inte själv känner eller har, då blir ju naturligt nog religionen något negativt för den det gäller. Men så länge man väljer en religion, en tro som man faktiskt känner i sitt inre att man har, då är det inget negativt med den.

Allt som står i bibeln... Det där är nästan en teologisk fråga skulle jag säga. För bibeln är ju Guds ord. Förvisso skriven av profeter, präster, apostlar, följeslagare mfl, men den är skriven för att sprida Guds ord. Sedan är det ju så att hela Bibeln (dvs hela biblioteket) är ju skriven på flera ursprungsspråk som sedan har tolkats och översats i omgångar och i olika tidevarv, där själva ordbetydelserna har förändrats med tiden. Man måste betänka när man läser bibeln och tolkar den, VAR skrevs det jag läser?, under vilka omständigheter skrevs den?, till VEM skrevs det?, Vad var syftet med det när det skrevs? och sist men inte minst... Vilket år/vilken tidsepok och i vilken kultur skrevs den i ?

Det du skriver om att det står i gamla testamentet att man skall döda sin fru och sina barn för att visa tro känner jag inte riktigt igen... Kanske har vi olika skriftliga utgåvor eller tolkar texten du syftar på, på ett annat sätt än vad jag gör? Naturligtvis är mord och/eller dråp ALDRIG ok! Det står tydligt i Tio Guds Bud. 5.e budordet. Kanske tänker du på Abraham och att han skulle offra Isak på ett altare??? Men i så fall vet du ju också att när det kom till saken, så hindrade Gud honom från det.

Din fråga om kvinnor är mindre värda, där är svaret ganska enkelt. Nej! :) Gud valde att komma till jorden i en människas gestalt genom en kvinna. Jungfru Maria. När Jesus Kristus sedan växte upp och började uppenbara sig, så var många av hans efterföljare kvinnor. En av de viktigaste kvinnorna i frälsningshistorien, förutom Maria, var den heliga Maria från Magdala (Maria-Magdalena). Inom Katolska Kyrkan kallas hon bland mycket annat för ”Apostlarnas Apostel”, för att hon var den som den Uppståndne Kristus visade sig först för. Det var hon som fick uppdraget att ”gå till bröderna och berätta allt vad han hade sagt åt henne och vad hon sett”. Så kvinnorna är väldigt högt värda och respekterade. Det är bara det att dagens moderna kvinna ofta inte tycker att det är ok med den egna kvinnliga kallelsen, utan hon vill väldigt ofta vara som männen och göra samma sak som männen.

Det finns inget positivt med att skada en annan människa hur man än vänder och vrider på det.


Jag hoppas jag har kunnat ge ett litet svar på dina frågor nu, men de är som sagt väldigt djupa och inte helt enkla att svara på sådär rätt upp och ner. :)

http://maria-magdalena.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar


Papal Homily for John Paul II Beatification Mass   "He Gave Us the Strength to Believe in Christ"   VATICAN CITY, MAY 1, 2011 (Zenit.org).- Here is a Vatican translation of the homily given today by Benedict XVI at the beatification Mass of ...

Den uppståndne visar sig. Tomas tvivlar 19På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: "Frid åt er alla." 20Sedan visade han dem sina...


Idag är det en alldeles stor och speciell dag inom Katolska Kyrkan runtom i hela världen. Idag saligförklaras förra Påven Johannes Paulus II av nuvarande Påven Benedictus XVI i St. Peters Kyrkan i Rom!   Det är mycket passande att just denna sali...

St. John Joseph of the Cross Feastday: March 5 St. John Joseph of the Cross was born about the middle of the seventeenth century in the beautiful island of Ischia, near Naples. From his childhood he was the model of virtue, and in hi...

Den Karmelitiska Spiritualiteten... Den spiritualitet som är typisk karmelitisk, har rötter ända tillbaka till Profeten Elias tid på karmelberget i Haifa. Den handlar mycket kort om att i ensamhet och avskildhet lyssna på Guds ord, dvs kon...

Skapa flashcards